Musikälsk

Jag är så in i tjottahejti kär i Ed Sheerans nya skiva X. Tänker varje gång jag lyssnar på den att jag måste berätta hur bra den är och då speciellt lyfta fram den låten jag lyssnar på. Bara det att jag tänker exakt samma sak för varje låt på hela skivan. I princip. Den växer onekligen rejält av upprepade lyssningar, så ha den gärna som bakgrundsmusik ett tag så kommer du börja fastna vid enskilda låtar och till slut upptäcka att allt är så utomordentligt tilltalande, i vissa fall lugnande och bara, totalt sett, skitbra.

Jag älskar Sing som är lite funky och rolig. Det går liksom inte att sitta still. Vickar på rumpan och axlarna á la töntig förälder och putar sammanbitet med läpparna som att jag tror att jag är skitcool (ni fattar va?). Ett parti är ett oh-woaah-oh oh-woaah-oh som jag älskar att skriksjunga med i.  Om jag någonsin gick på fest skulle jag pre-fest-peppa med den här. Fast skulle plugga in texten lite först, så att jag kan sjunga med i mer än nämnda parti.

I Take It Back rappar (!?) han, vilket kan göra vem som helst lite skeptisk, men jag lovar – det funkar. Också lite mera funkig och diggvänlig på det där fysiska sättet. Någon kroppsdel måste liksom röra sig. Jag har en förkärlek för axlarna VILKET ÄR SÅ JÄKLA TÖNTIGT! Var kom det ifrån liksom?! När blev jag min mamma?!

Thinking Out Loud är en sån där smäktande historia som säkert kommer (om det inte redan har börjat?) spelas på radion till förbannelse. Personligen tänker jag Motown-ballad, men mig kan man ju inte lita så himla mycket på när det kommer till musikanalys. Förutom att lita på mig när jag säger att det är jädrans bra.

Shirtsleeves är också en fin kärlekslåt av det lugnare slaget fast med ett funkigt beat. Beatet är en sampling som jag känner igen så sjukt mycket men inte kan placera. Blir galen! Ber härmed om hjälp att identifiera.

Afire Love är mera soulig (med inslag av gospelfeeling) på det där pojkbandssättet. In a good way. Behagligt, lugnande och bomull kring hjärtat liksom.

I’m a Mess är mera rockig lugn låt á la Matchbox Twenty, fast fortfarande med inslag av soul.

Och ja, så här kan jag ju fortsätta med hela skivan, men vem orkar läsa det? Nina, Runaway, Bloodstream (Bloodstream!)… ALLA. ÄR. SÅ. HIMLA. BRA. Lyssna bara.

P!NK

Nu vet jag inte om det finns någon som läser den här lilla blöggen som inte redan vet att jag har rosa hår numera, pga har liksom varit ganska exalterad över detta i cirka alla sociala medier jag är med i. Det är någonting med att ha en overklig färg på håret som gör en så glad. Jag brukar hata att hitta hårstrån överallt, i handfatet, på tangentbordet, på kudden, på kläderna, ÖVERALLT, men nu ba: åh titta, ett ROSA hårstrå! Jag är medveten om att det låter smått obegåvat, men det gör mig lite glad. Varje gång jag tittar mig i spegeln ba: *möcket glad*

Idag fick jag dessutom agera hårmodell när jag handlade min lunch. Nu var det inte färgen som var den främsta orsaken, det var själva frisyren. Så där helt normalt och helt vardagligt blev jag fotad för ”visa-för-frisören”-bilder av en tjej som också ville ha den här frippan. Nu brukar jag ju inte gilla att få utseenderelaterade komplimanger, men en komplimang för min frisyr är ju egentligen en komplimang till min frisör och inte till mig, s’atte. Blir dessutom glad för varenda människa som inte tittar på mig som att jag just klivit ur ett rymdskepp. Ja, det kan ligga nära till hands att tro att en vill ha uppmärksamhet när en färgar håret i icke-naturlig färg och således sticker ut litegrann, men believe you me jag vill inte ha uppmärksamheten, jag vill bara ha rosa hår. Det är ju därför jag färgar håret rosa sist av alla i hela världen. På ett ungefär. Folk måste på allvar sluta tro att allt en gör med sitt utseende är tillägnat alla andra.

Men i alla fall. Det jag ville berätta var att det gör mig glad, det här håret.

 

20140711-135555-50155745.jpg

On a ligther note

Sitter just nu på ett tåg på väg till Stockholm och Springsteen. Jag är så glad, så glad. Springsteen är för mig vad Bieber är för di unga. Kan totally relatera.

Bjuder på bild på mitt pastellrosa hår och min färdkost. Tack och hej!

20130503-113752.jpg

20130503-113806.jpg

”Who needs love when you’ve got silicone and strap-ons”

Jag är förmodligen sist på bollen här, men har ni hört Passengers skiva ”All the Little Lights”? Och om ni har det, har ni lyssnat på texterna? Helt fantastiska! Musiken är naturligtvis fantastisk den också, men man väntar sig inte att de ska sjunga det de sjunger (eller han, sångaren då, om man ska vara petig). Texterna till ”I hate” och ”Staring at the stars” är mina favoriter när det gäller texten. Vissa låtar överraskar mer än andra, kan en ju säga.

För övrigt går ”Let her go” på repeat för den är så himla himla HIMLA bra.


Staring at the ceiling in the dark
Same old empty feeling in your heart
‘Cause love comes slow and it goes so fast
Well you see her when you fall asleep
But never to touch and never to keep
‘Cause you loved her too much and you dive too deep

Vackert, vackert.

Trygg utan garderob

Nu är det en massa pushande för olika saker här, men ibland måste en bara. Igår kväll drogs en ny grupp igång på Facebook av modiga Lova Malmstedt – Trygg utan garderob. Deltagare uppmanas ta ett kort på sig själva hållandes en text som står för något de är och ladda upp i gruppen. Det har även dragits igång en hashtag på Twitter #tryggutangarderob.

För allas rätt att slippa rädsla. För allas rätt att slippa gömma sig. För allas rätt till trygghet. Homosexualitet är idag illegalt i 78 av världens länder, var av fem bestraffar med döden.  Bland de homo- och bisexuella i vårt land är andelen med nedsatt psykisk hälsa dubbel så stor som bland de heterosexuella, och situationen för transpersoner är ännu värre. Det är inte den sexuella läggningen eller könsidentiteten i sig som orsakar detta – det är samhällets inställning. Som logisk följd känner sig många HBTQ-personer tvingade att gömma en given del av sin personlighet.

Var med och skapa trygghet genom att lägga upp en bild där du vägrar gömma en given del av din personlighet – dina drömmar, passioner, intressen, din bakgrund eller den du är idag – och visa att det inte är okej att skrämma in någon i garderoben. Bjud in alla att delta. Tillsammans är man mindre rädd. #Tryggutangarderob
När jag gick och la mig igår var deltagarantalet uppe i 300-någonting personer. Imorse när jag vaknade hade den siffran ökat till över 1400 personer! Så himla fint! Men det är ju onödigt att stoppa där, så gå med du med! Kommer du inte på någon självklar sak att skriva så gör som jag gjorde – tänk på hur du är som person och välj en egenskap som inte alltid uppskattas av andra. Jag har fått höra bakom min rygg att jag är så barnslig. Oh well liksom. Så jag valde att ta en lite uppnosig bild där jag står för att jag är barnslig. Dessutom var jag osminkad på bilden pga tänkte skjuta upp bilden till dagen efter, men kom på att det ju faktiskt bidrog till det hela. Jag kan visa mig utan smink ute, typ på min gata i stan. I övrigt – alltid sminkad.
Svårare än så behöver det inte vara att visa sitt stöd. Det är inte så mycket det du skriver som att du är med. Här är hela fotoalbumet från gruppen där du kan se alla som har deltagit hittills. Heja Lova! Och alla som hängt med!
65115_10151188181183546_1657788103_n

Fördriver lite tid igen

Orkar ni läsa att jag sitter på ett tåg? Om inte kan ni hoppa över den förra meningen.

I alla fall. Är på väg till Stockholm. Sista stoppet för mig i år. Efter imorgon kommer jag inte blogga om tågresor förrän nästa år. Det kan vara skönt att veta.

Parentes: Nu klev det på nya resenärer på tåget och den mycket sparsamma luften i vagnen fylldes med alkoholandedräkt. Mmmm! Precis det som fattades på detta boskapståg. Slut parentes.

Har köpt fina ringar idag som jag har hunnit få komplimang för. Tänkte visa dem i brist på intressanta saker att berätta. Ok? Ok!

20121114-190637.jpg

20121114-190658.jpg

En dag i soffan

Som ni kanske förstod var det fest i fredags. Himla roligt! Mindre roligt igår dock. Eller, egentligen skönt som tusan att ha en ursäkt att bara ligga i soffan och glo på tv-serier och slumra. Jag hann med att se senaste avsnittet av Hart of Dixie, tre avsnitt från nyaste säsongen av Private Practice (älsk!), ett avsnitt av Scandal och en film (Friends with benefits). Plus att jag sov i en timme. Wunderbar!

Har äntligen fått tummen ur och köpt HDMI-kabel så nu när jag tittar tittar jag på datorn fast på tv:n. Dagens teknik, man älskart! Jaja, jag vet att det är gammal skåpmat, men ändå möcket tufft.

Idag känns det i vanlig ordning (ha! som att det här är vanligt i mitt liv) så konstigt att jag har en till ledig dag. Det är även M:s tur att ligga i soffan och glo eftersom det var hans tur att gå på galej igår. Vi är sådana partyprissar.

Fyraåringen kom nyss och ville spela på datorn fast på tv:n och jag ba: ja, jag kommer och kopplar in nu. Gick till vardagsrummet och ba: var är datorn?! Fick tänka och leta med blicken ett bra tag innan det slog mig att det är ju datorn jag sitter och skriver på nu! Tänka sig! Kanske att jag måste ligga och glo i soffan en dag till?