Är det inte väldigt fascinerande att människan har ett sådant skriande behov av att ha en anledning att hata och gnälla på folk och att skämta på andras bekostnad? För det är den rätten alla försvarar med näbbar och klor när de försvarar rasism, anti-feminism och homofobi. Så klart helt utan en tanke på hur det hade känts om de själva varit på ”andra sidan”, dvs. varit från ett annat land (eller för all del bara sett ut som att de kom från annat land och ja, vi pratar inte vilka länder som helst här – vissa är som bekant godkända), varit kvinna eller homosexuell. Eller varför inte allt ovanstående?
Anti-rasism och anti-homofobi kan jag ändå känna att folk i allmänhet kan stå för. Att de förstår vad det handlar om och känner att de utan konstigheter kan stå bakom det. För ja, det är ju inte förknippat med så mycket missförstånd som feminismen och genustänket. Antingen tycker man att alla människor oavsett hudfärg och sexuell läggning är lika mycket värda, eller så tycker man det inte. Ganska enkel grundtanke ändå, som jag tror de flesta är överens om. Även om det naturligtvis är långt ifrån alla som är anti-rasister och anti-homofober för det. Det är dock ingen som säger att de inte riktigt kan identifiera sig med begreppet ”anti-rasism” pga ditten och datten. Det råder inga missförstånd över vad en anti-rasist är. Eller åtminstone inte lika utbredda missförstånd som för feminismen och genustänket. Nu bortser jag helt från diskussioner om namn på bakverk och Kalle Ankas Julafton och tänker på anti-rasismen som grundtanke. På detaljnivå är folk minst lika villiga att missförstå anti-rasism som de är att missförstå feminismen.
Femismen och genustänket är, som sagt, så otroligt missförstådda. På flit, känns det som. Ungefär som att så många greppar efter det minsta negativa halmstrå det kan få tag i (och det finns ju en del, så de behöver ju inte famla i mörkret speciellt länge. Eller alls.) och benhårt vidhåller att det är så. Trots att cirka alla som kan och står för det protesterar och säger att det inte är så. Vi tycker inte så. ”Jo, det gör ni”. För vi hatar tydligen män (trots att flertalet feminister faktiskt försöker påtala att feminismen även gynnar män), vi vill att alla kön ska raderas och bli till en enda stor könlös hen-massa, eller vid närmare eftertanke vill vi utrota männen och enbart ha kvinnor kvar på denna jord. För nej, inte en enda av oss har en man vi delar livet med eller söner vi fött fram. Förmodligen för att vi är så fula så ingen vill ligga med oss.
Så många är tydligen väldigt intresserad av att läsa pch sprida artiklar och krönikörer som sågar feminism och genustänk vid fotknölarna, men när det kommer till artiklar och krönikörer som faktiskt försöker förklara feminismen och genustänket – nä, då orkar man inte läsa ”uppsatsen”. Och så undrar folk varför feminister måste vara så högljudda och arga hela tiden? MEN KANSKE FÖR ATT DET ÄR LITE FRUSTRERANDE ATT FOLK SPRIDER LÖGNER UTAN PROBLEM MEN INTE ORKAR LYSSNA PÅ HUR DET EGENTLIGEN ÄR?!
(Dessutom är jag väldigt sällan arg när jag pratar om feminism och genus – jag är engagerad. Lite skillnad faktiskt.)
camelliss.wordpress.com 