Varning för löjligt gnäll

Den här tiden på året är inte nådig. För det första ska jag ställa om mig från att ha haft M hemma större delen av tiden, bortskämd som jag är. En viss del på året är han hemma och sköter i stort sett allt i hemmet och allt med barnen och skola/förskola. Jag åker och jobbar, kommer hem, äter mat som står på bordet, tränar, donar, fixar bäst jag vill. Nä, okej inte helt, men typ. Om jag vore man skulle jag ha levt ett femtiotalsdrömliv. Men så kommer den här tiden på året då M jobbar. Till en början inte så intensivt, men det ökar och vissa perioder ses vi bara en kort stund på kvällarna.

Och alltså, jag försöker inte påstå att det är synd om mig. Det är snarare väldigt mycket osynd om mig. Men man blir fort van vid rutiner och hur dagarna läggs upp och vem som gör vad, så när allt detta vänds upp och ned och rollerna blir ombytta (med den lilla skillnaden att jag ska göra allt det M har gjort men fortfarande jobba heltid också) så får jag lite kortslutning i hjärnan och tycker livet är rätt pissigt. Högst tillfälligt under en övergångsperiod dock (och att jag ska göra allt M gör annars är lite sanning med modifikation. Han är ju inte helt frånvarande, om en säger så).

Lägg på då att den här tiden på året inte är direkt händelselös. Diverse träningar drar igång (som vi inte är vana vid), avslutningar ska planeras och en hel uppsjö med inför-avslutnings-aktiviteter ska genomföras, plus att jöbben våra har diverse inför-sommaren-aktiviteter. Plus att solen skiner (sporadiskt, men ändock) och det känns roligare att hitta på saker med folk. Plus plus plus. Jag är verkligen inte en person som gillar att ”ha många bollar i luften”. Det är inte jag.

Det är egentligen det hela det här inlägget går ut på – att jag är en lat person som gillar att ta det lugnt (you can call me Garfield) och nu när jag vill ligga och slappa i solen ska jag istället göra en miljard grejer jag inte brukar göra. Buhu, stackars mig. Men om en säger så här – det hade ju inte gjort nåt om M jobbade på vintrarna istället och var ”ledig” den här tiden på året. Just sayin och så där.

Slut på bortskämt gnäll. Och PS – jag har varit ensamstående förälder i massa år, så jag vet hur det är att göra allting själv hela tiden och samtidigt jobba heltid. Men som sagt, man vänjer sig fort. Slut på PS.

Smått och gott om helgen som gått

Nu skulle jag ha behövt en lista, för jag har inga som helst idéer om vad jag ska skriva om. Försökte mig just på att göra en egen lista, men hej och hå vad svårt det var. Jag struntar nog i det. S’atte. Ska jag stolpa min helg kanske? Ja? Ja.

– Jag och M åt romantisk middag på O’Leary’s. Ok, inte så romantisk. Men mysig. Vi satt i tre timmar och pratade hela tiden. Det kan vara lite av en wow-grej när man lever småbarnsliv och har varit tillsammans i hundra år. Vi pratade inte ens om barnen!

– Att vi tittade på Mellot när vi kom hem har jag redan berättat. Men nu berättar jag det igen. Och ifall någon undrar – njä, ingen låt föll mig på läppen direkt. Erik och Tone gjorde nog bästa låten, även om det tar emot nåt så grönjävligt att säga pga Måns ”Byxtapparn” Zelmerlöv har skrivit den. Jag blev uppriktigt skitglad när Sean Banan gick raka vägen till final, pga mina barn blir glada då. Jag gillade ej Louise Hoffstens låt, vilket också tar emot att säga. Hon som har gjort så mycket skit-, skit-, skitbra musik genom åren! Älskar ju henne!

– Igår, söndag, bestämde vi oss för att ta med småttingarna på bio. Vi är ingen biofamilj. Jag älskar att gå på bio. M not so much. Men nu fick vi tummen ur och såg Röjar-Ralf. Helt okej. Första filmen jag såg i 3D. Ever. Kanske inte den ultimata 3D-filmen dock. Barnen satt som små ljus och undrade inte en enda gång om inte filmen var slut snart. Plus att de drack en hel varsin mediumdricka utan att bli kissnödiga en enda gång.

– Söndagen slutade så som den gör ibland. Med hämtmat från Mackedonk och Så Ska Det Låta. De sjöng ”The River” av Springsteen. De brukar mycket mycket sällan sjunga Springsteen-låtar, vilket jag alltid tycker är lite märkligt för han har ju gjort så sjukt mycket låtar så han borde vara med i vartannat program. Alltså, inte med som i med, men ni fattar. Hoppas jag.

– Nu kom jag att tänka på när jag och en kompis blev intervjuade av lokaltidningen med frågan om vilken artist vi ville se på den lokala Strömmingsleken (typ tivoli och surströmmingsätning osv osv). Jag och kompis ba: ”Vi vill se Heart*!”. Ja, troligt. Så där stod vi sedan i tidningen och såg ut som två idioter. Men nu känns det lite bättre eftersom till och med Harald Treutiger trodde att det skulle komma någon Hollywoodstjärna och leda Mellot.

 

 
*Se nedan.

Ledigheten so far

Jag har världens längsta julsemester. Tre veckor ska jag vara ledig totalt. Två har iofs nästa gått och jag känner inte på något sätt att jag har varit ledig i över en vecka. Hur är det möjligt?

När en är ledig på sommaren i tre veckor känns det som en smärre evighet. Mycket märkligt.

Saker jag har hunnit göra utöver självklara saker som att fira jul (självklar för att vara jag då):
– gå på annandagsbandy och pimpla varm glögg från termos.
– spelat massor av Wii. Skylanders och Smurfarnas Dance Party. Båda så sjukt roliga. Bra julklappsval av mig och M.
– bakat pepparkakor med barnen. Blev bara lite irriterad, i övrigt mycket sansad moder som blundade för slick på fingrar och andra ofräschheter.
– FaceTime-pratat med sonen i Amerikat och alltså sett honom live. Älskade unge, vad jag saknar dig!
– ätit konstant sedan semestern började. Där fick jag för att jag satt vid fikabordet på jobbet och påstod att jag aldrig går upp i vikt över jul pga äter bara sill. Ha. Ha ha. Ha.
– byggt massor av Lego och Playmo (som det heter i detta hus, annars heter det Playmobile). Så jäkla roligt! Jag älskar att bygga grejer! Som är pyttesmå och inte involverar hammare, spik, skruvmejsel och skruvar. Mest Lego och diverse annan plast.
– åkt lite pulka.
– ramlat i trappen ner till källaren (utomhus = betongtrappa) så pulkåkningen kom lite av sig eftersom ingen (läs: M) frågade så där bekymrat hur det gick. Då tyckte jag jättesynd om mig själv och ville inte åka så mycket utan mest beklaga mig över hur ont jag hade (men fatta någon gång då!!!). Alla ba: Skit i’t då!
Och så hade alla jätteroligt utom jag.

Ja, det var lite om det. Hoppas ni har det bra och får vara lite lediga också!

Inlägg beställt av M

Här sitter en i soffan med Pringles och nåt skit på tv:n. Då kommer M med datorn och ba: blogga lite (sann historia) och jag ba: okej. Så nu bloggar jag pga beordrad av man.

Det är så beroendeframkallande gott med Pringles (original!) så jag måste äta upp det vi har hemma så att det tar slut. För när det är slut kan jag inte frestas att äta det. Eftersom jag redan har ätit upp det. Kallas logik.

Energin jag har haft på jobbet idag då! Pga drack kaffe igen till frukost! Jag har helt seriöst pratat sanslöst mycket med min rumskompis och ändå lyckats parallelljobba med flera saker samtidigt! Jag överanvänder utropstecken pga är överlycklig! Om varje dag vore som denna då skulle jag… ha skitmycket energi varje dag. Helt sant.

Åh, detta skitprogram! Varför tittar jag? Jo, för att jag innerst inne blir road trots att jag vill spotta på ungefär varenda person i det. Nobbad på Tv11. Funkar om du är lite lätt irriterad och känner för att sitta och svära åt folk. Eller om du är väldigt energisk och känner för att göra av med lite energi genom att svära åt folk.

Ja, nu börjar detta inlägg spåra ur. Det var ju så himla bra från början. Järnspikar.

Tonårshelg

Herr-e-gud! Helgen som var går till historien som mitt livs slappaste helg. Jag gjorde ingenting av värde och gick inte utanför dörren. På hela helgen! Jag låg i soffan eller i sängen och så åt jag. Knappt någon mat överhuvudtaget, bara godis.

M smittade mig med sitt dagen-efter-mående, så vi var som två tonåringar som kollade på film efter film och struntade i allt som vi borde göra. Jag klagar inte. Det var ju inte så att jag led av att få göra det jag gör bäst, om en sär. Men ändå.

Hursomhelst. Sammanfattning av gårdagen: filmen Bad Teacher – så jäkla usel. Riktigt riktigt usel. Date Night däremot, där har vi en rolig film. All About Sam, charmig film.

TUT-TUT-TUT-TUT

Denna natt! M:s larm (jour) gick vid ett. Jag blev en seriefigur och satte mig käpprätt upp i sängen. Som vanligt är M mera trög med reaktionen trots att larmet låter som ett brandlarm rakt in i örat. Barnen vaknade i sitt rum och tassade in till mig. Jag låg och försökte koncentrera mig till ett lugnare hjärta och undrade om jag faktiskt skulle kunna dö av chocken en vacker (?) natt. Det återstår ju att se.

Hursomhelst. Barnen i vår säng – det var inte så länge sedan de låg där senast, men ändå kändes det sjukt ovant och jobbigt. Och det var jag nog inte ensam om att tycka. Fyraåringen har legat och slumrat hela natten, verkar det som. Så fort jag vaknade till var hon också vaken. Förutom just nu då. Nu när det börjar bli dags att kliva upp, då sover di som aldrig förr.

Livet, livet. Ännu en liten inblick i mitt mycket rafflande liv.

Don’t go and put a bullet in my head

Det kan ha låtit lite roligt när jag hur ivrigt som helst sa till M: Vänta, sitt kvar! Jag ska skjuta dig! Jamen, vänta! Jag ska ju skjuta dig!

Ha ba: Ja, fast nä, jag tror jag går då faktiskt.

Så jag skrattade i en sekund innan jag fick en hostattack och nästan kräktes. Mitt liv just nu.

(Och nu inser jag att man kanske inte förstår varför jag skulle skjuta honom. Jag skulle skjuta på hans stol så att jag kunde ställa min bredvid, så att han skulle slippa resa sig upp och flytta på stolen själv. Är möcket vänlig själ. Ibland.)