Jobb
Lösenordsskyddad: Here we go 49
Lösenordsskyddad: Here we go 48
Back to life back to reality osv osv
Semestern är slut. Jag sitter i detta nu och äter ett ägg och undrar hur jag ska kunna hålla mig vaken en hel arbetsdag. Men en har ju gjort det förr, om en säger så. Haft semester och gått tillbaka till jobb och inom cirka en timme (eller åtminstone en dag) känns det som om en aldrig haft semester.
Jag har haft en riktigt riktigt bra semester! Vilket möjligtvis kan utläsas av bristen på irriterade, upprörda inlägg. Sista veckan bjöd på finfint väder och vi har varit på badplatsen så många gånger att barnen inte ville åka igår. Det fick de naturligtvis göra ändå. Det är ju inte så att en kan upphöra med semesterfirande en dag för tidigt.
Jamen nämen, då gör vi det här då. Eller ja, jag gör det här. Wish me luck.
#everyotherday
Jamen hej hallå, lilla bortglömda blogg. Kom just på att jag gjorde en deal med Elin om att vi skulle försöka blogga varannan dag. Och visst, jag bloggar ju en del men inte här och det var ju själva poängen. S’atte. Nu kör vi. Varannnan dag minst it is.
Jag har tre dagar kvar till semester. Tre. Dagar. Kvar. Vilket inte bara är tjoho tjohej, eftersom det är en hel del som måste göras innan jag semestrar loss. Igår satte jag mig vid mitt skrivbord och ba: *bläddra bläddra* Jag måste skynda mig! *bläddra bläddra* Jag måste skynda mig! *bläddra bläddra*
Vilket ju kanske låter produktivt. Om det inte vore för att bläddra och utropa samma sak om och om och om igen inombords var ganska precis det enda jag gjorde. Tills jag insåg att väldigt lite skulle bli gjort på det viset. En är ju inte född i farstun och så där.
Så man kan ju säga att jag inte riktigt ser fram emot de här närmaste tre dagarna, men att jag ser jäkligt mycket fram emot semester. Vi har inga egentliga planer, förutom att inte kliva upp 5:20. Under fem veckor ska jag inte kliva upp 5:20. Fler semesterplaner än så behöver en ju inte ha.
Punktvis
– Det gick förvånansvärt bra att jobba igår. Som vanligt när jag har varit borta ett tag blir jag så där överlycklig när jag kommer tillbaka pga har så roligt jobb och världens bästa kollegor. Gick dock hem tidigare och kraschade av tröttma på soffan.
– Hann se Real Housewives of Beverly Hills igår. Nya för den här (?) säsongen är David Foster och hans fru Yolanda. Jag hatar dem. David sa följande: ”Jag förstår inte att så många kvinnor är så fruktansvärt dåliga på att vara hemmafruar”. [spyr tarmar ur mig] och Yolanda aka Fru Is sa: ”En berusad kvinna är det fulaste som finns”. Jag orkar inte. Jag. Orkar. Inte.
– På kvällen var det min nya favoritserie Nashville. Gillar den så himla mycket! Men naturligtvis hann jag störa mig på saker där också. ”Jag respekterar kvinnor för mycket för att ligga med någon innan äktenskapet”. Sånt där som vi kvinns ska ”ooooh:a” och ”aaaah:a” över. Han respekterar oss. Fast allt han egentligen säger är att kvinnor ska höja sig över sådana saker som lust och vara Madonnan. Då får vi hans respekt. Och ja, jag fattar att det är en tv-serie och att den där killen inte finns på riktigt. Men den där synen finns i allra högsta grad. Blä.
– En kille i svenska snowboardlandslaget har blivit petad pga sin usla kvinnosyn. Vilket naturligtvis är hur jäkla bra som helst. Dock ger man honom öppningen ”om han kan tänka sig att omvärdera och ändra sina åsikter är han naturligtvis välkommen tillbaka”. Så med andra ord tar jag det som att det enbart handlar om att plocka poäng. Snart är han tillbaka. Säger Pessimistiska Petronella. Hur det än blir är det dock skitbra att det markeras och tydligt visas att det inte är okej.
– Det här att folk ”argumenterar” genom att säga att den andra personen är ful. Kan vi inte bara en gång för alla lyfta upp att det betyder att man vet att den andra personen har rätt och att man inte har något att komma med som motargument? För vad fasen har utseendet med en åsikt att göra? Hädanefter tycker jag att vi översätter ”du är ful” med ”du har rätt”. Fint så.
Min tur då?
Jodå, imorgon är det tänkt att jag ska jobba. Jag må ha slappat till mig rejält denna vecka, men jag längtar tillbaka till jobbet. Eller okej, ska jag vara helt ärlig är jag mest stressad över allt som inte blir gjort och känner mig lite jobbigt rastlös i kroppen. När man blir hemma länge oplanerat har man ju lite dålig koll på hur det egentligen ser ut där på skrivbordet.
Inatt drömde jag dessutom en jobbig jobbrelaterad dröm, så nu känner jag ännu mer att jag MÅSTE tillbaka imorgon.
Och. Det är då en vaknar och känner att förkylningen har satt klorna i mig också. Har jag tur hinner jag i alla fall jobba några dagar innan febern slår till. Bajs.
Hörde jag att någon undrade över Mivitotal Sport? Jamen, jag tog sista slurken i torsdags förra veckan, glömde köpa ny på fredagen och hamnade sedan i husarrest. Men imorgon ska jag köpa och så ska jag klunka direkt ur flaskan så det sprättar och far!
Eller kanske inte. Vi får se lite.
Vem vare?!!!11!
Något med denna planering känns lite… fel:
Ikväll: After Work
Imorgon: Barnkalas, start kl. 11:00.
Någon borde avgå. Typ jag. Eftersom det är jag som 1) har planerat After Worken 2) har planerat barnkalaset.
Jag tänker om litegrann
Idag tog jag ett beslut som kändes så in i bängen skönt att ta. Ibland gör man saker för att man tror att det ska gynna en i slutändan, att man ska få ut något av det som är bra för en själv. När jag tog beslutet att göra den här saken en gång i tiden, då kände jag att det var läge att utmana mig själv och se om jag kunde klara av det. Nu vet jag att jag klarar det, men behovet att utmana mig själv finns inte längre. Utmaningarna finns liksom där hela tiden nu och det är inget jag behöver jaga längre. Och för att klara av de dagliga utmaningarna känner jag ett enormt behov av att plocka bort det jag inte behöver längre. As simple as that.
Jag vill inte gå till jobbet och ha ont i magen. Ont i magen är ett övertydligt tecken på att något inte är som det ska. Mycket stor skillnad på ont i magen och pirr i magen. Och det där som en gång var magpirr har gått över till att enbart vara magont.
En gång jämförde jag min relation till min arbetsplats som ett hopplöst trånande efter någon som inte vill ha en. Nu visade det ju sig att den där någon (dvs. arbetsplatsen) faktiskt ville ha mig och jag och jobbet har liksom övergått till ett regelrätt förhållande. Jag behöver inte försöka göra mig till längre för att visa ”hallå, kolla vad bra jag är!” utan jag kan bara vara bra på det jag är där för att göra och göra det JAG vill göra och inte det jag tror att jag borde göra för att någon ska upptäcka att jag borde få bli permanent. Liksom. Jag måste lära mig att tänka på ett annat sätt nu.
Back in business
Jahaja, och hur gick det att jobba idag då?, undrar alla nu. För alla har ju så klart koll på att jag började jobba idag efter tre veckors semester.
Och jotack, det gick väl bra. Jag klev upp 05:20 istället för 9:40-ish som jag har gjort under tre veckors tid. Detta trots att jag inte gick och la mig tidigare igår kväll (har blivit nattsuddare på riktigt under jul och nyår). När jag klev upp mådde jag lite illa av trötthet och kunde inte riktigt fokusera blicken de första femton minutrarna, men sedan ordnade det till sig. Jag var på jobbet innan klockan 7, jag vill gärna att ni antecknar det. En är ivrig att komma igång igen och så.
Sedan jobbade jag, jobbade och jobbade tills det bara sa PANG! och så satt jag och dumglodde pga extrem trötthet i kombination med extrem ovana. Riktigt jobbigt faktiskt. Jag ba: ”Nu så! Nu ska jag göra något nyttigt!”. Och så tittade jag på jobbrelaterade saker och hjärnan ba: ”…” och så satt jag där utan att se och utan att vara förmögen att göra något.
Ja, och sen gick jag hem. Fast jag åkte bil. Slut på dag.
camelliss.wordpress.com 