Semestrar på

Just ja, varannan dag var det. Kan berätta att jag semestrar för fullt. Denna vecka är knökfull av aktiviteter. Hursomhelst.

Jag har just fått matorgasm. Brukar inte vara speciellt brydd över vad jag äter. Det mesta går i mig och helt ärligt äter jag oftast bara för att slippa vara hungrig. Som ett nödvändigt ont. Utan ontet.

Men i alla fall. Lite färsk pasta med pesto, blandade oliver, marinerade vitlöksklyftor, soltorkade tomater, prosciutto och parmesanost. Plus ett glas vin. Så fantastiskt i sin enkelhet! Och av någon anledning mycket godare på sommaren.

Dagens intressanta information.

Förresten, ordet foundation uttalas inte ”fåndejsjön”. Faondejsjön. Så. Då fick jag det sagt också. Slut på besserwisserdrygheter.

El Sueño

Skräckupplevelse:

En blandning mellan elefantunge och haj sitter i soffan och väntar när du kommer hem. Du är inte du utan Henrik Schyffert. Du/Henrik står först och fäktar med armarna av skräck och skriker i munnen på elefanthajen innan du sansar dig, vänder på klacken (och uppenbarligen springer ner till källaren där dina slalomskidor förvaras, svidar om till slalomutstyrsel och beamas automagiskt till Alperna) och svishar ner för skidbacken med ett gäng polare (sådana där som dyker upp vid krissituationer). Klipp in bild från soffan där elefanthajen fortfarande sitter och skriker, medan du/Henrik med andan i halsen och fasa i hela kroppen svischar runt i Alperna.

Aka Min Dröm Inatt.

4 punkter

Punkt 1.
Ikväll vankas galej. Eller fest då, om man vill uttrycka sig mera nutida. Jag har som vanligt stora planer på förberedelse (testa tandblekning, lägga ansiktsmask och kanske slå till på lösfrallor?). Känner jag mig rätt så kommer det bli cirka ingenting av med det.

Punkt 2.
Men roligt med fest i vilket fall. Fint avslut på min påsksemester också. Att bli så där lagom urlakad och dödstrött alldeles i tid till att jag börjar jobba igen.

Punkt 3.
Undrar ni vilken bana jag är på i Candy Crush? Om inte, läs ej denna punkt. Jag är på bana 70 och där är jag fast sedan x antal dagar tillbaka. Så jävla omöjlig bana så jag blir redigt förbannad bara jag tänker på den. Förbannade jävla skitbana! Har klarat cirka hela banan (EN gelé kvar!) hur många gånger som helst, men att klara av banan är tydligen totalt out of the question. Skitspel!

Punkt 4.
Orkar inte skriva en till punkt. Jag har ont i huvudet och brakförkylningskänningar sedan en vecka tillbaka, så jag orkar inte riktigt tänka. Himla synd om mig. Efter en fylla kommer det vara ännu mera synd om mig. Ger er bara liten hint om hur morgondagens inlägg kommer låta.

 

Avd. Onödigt Vetande Som Aldrig Försvinner

Idag fyller Jon Bon Jovi år. Varsågod för info.

My name is Unicorn

Det är fredag idag, hörrni! Jag har dock kommit in i ett stim på jobbet så jag känner mig lite lite besviken. Helt knasigt, men sant. Ni vet, när man får undan sånt som har legat i bakhuvudet och ba: ”CAMILLA! CAMILLA! C A M I L L A !”. (Ja, förutom att era grejer kanske inte ropar Camilla. Det vore ju lite märkligt.)

Hursomhelst. Nu gjorde jag en sån där grej som man inte ska göra. Jag satt och tittade på mitt namn i skrift och sa det jättemånga gånger för mig själv. Då börjar det till slut låta som om en pratar ett jättekonstigt språk som en inte fattar någonting av. Och så får en lite ångest och ba: ”Men gud! Är det så där mitt namn låter?!”. För innerst inne har vi alltid en liten tonåring kvar.

I tonåren hade jag på riktigt lite ångest över mitt namn pga här där jag bor uttalas det med betoning på det första stavelsen. Tänk finska (dock inte med fullt så runda L). CA-milla. Inte så där som cirka alla andra i landet uttalar det – ca-MILLA. För om en fick välja en av de två stavelserna i mitt namn skulle en ju helt klart välja den senare, Milla. Ändå har vi valt här där jag bor att fokusera på den inte så fina delen av namnet. Himla dumt. (Fast mitt namn har tre stavelser va? Ca-Mil-La? Men skitsamma, ni fattar vad jag menar ändå.)

Och då tänker ni – jamen, du kan ju ha smeknamnet Milla! Och då är ni ju himla smarta. Men så smarta var inte folk i min omgivning när jag var liten. Jag fick smeknamnet Mellis. Som mellanmål. Jag är ett mellanmål. Ingen lunch. Ingen middag. Utan det där man bara stoppar i sig för att blodsockret är utdöende i kroppen. Tack för det.

S’att ja. Här sitter jag, Camilla 37 år, och deppar ihop över mitt namn. Och jag har inte ens gått in på hur mitt namn låter på engelska. Som att man sväljer något väldigt stort. Typ tungan. Men alltså, heter du också Camilla så är det ju lugnt för din del. För du bor förmodligen inte där jag bor. Dessutom har du säkert fått det fina smeknamnet och slipper vara något man äter. Och när man är utomlands kan man ju hitta på att man heter något annat. Det är ju skitroligt. Att få hitta på vad som helst. Sunshine eller Rainbow eller Unicorn. Fan, att jag aldrig har tänkt på det förut. De ba: ”Hello, what’s your name?” och jag ba: ”My name is Camiglglglglggggggj” *medvetslös* *osmart*

Dagens icke-lärdom

Jag kan ha lagt ner orimligt mycket tid på att googla ”kalsongreklam” idag. Detta eftersom jag försökte utröna om David Beckhams paket ser äkta ut eller inte. Låt oss bara säga att jag snubblade över detta och inte kunde släppa det förrän jag hade undersökt saken närmare.

Obs att det inte var något ”män i kalsonger – höhöhö” över det hela, utan enbart ren och skär nyfikenhet. Kan ett manligt underliv se ut så där i kalsonger? Svaret? Jag vet inte riktigt. Vi kan sammanfattningsvis säga att googlingen inte hjälpte så mycket. Det är möjligt att saker Photoshoppas för att inte framträda så tydligt. Eller så fejkas det på annat vis? Eller så kan det faktiskt se ut så?

Ja, vi fortsätter våra liv i ovisshet.

Höjden av intressant

Hej,

Jag har cirka 5464 inlägg i huvudet som jag inte orkar skriva. Det här inlägget är inte ett av dem. Uppenbarligen.

Hejdå.

 

Är inte så dum som jag låter. Alla gånger.

Ni vet när man säger något till någon och hen svarar ett svävande ”jaaa”. Sedan blir det tyst. Och så ekar det där man har sagt i huvudet om och om igen. Och man kommer på att man lät ganska dum i huvudet. Och att man borde ta tillbaka det på något vis. Eller åtminstone förklara det lite mera ingående. Men så har man suttit i flera flera sekunder och tänkt och hört ekande ord i huvudet så hela ögonblicket har passerat för länge sedan. Och så får man välja mellan att ta upp det igen (= verka lite korkad och lite anal) och att låta det passera och acceptera att den andra personen fick anledning att tro att man är lite dum i huvudet.

Jag valde det senare idag. Och med detta inlägg vill jag sända ett meddelande ut i sajberspejs och informera om att jag hörde hur dum i huvudet jag lät. Tack för ordet. Hejdå.

Informerar

Hej igen. Idag äter jag omögliga mackor. Det är lite godare faktiskt. Hejdå.

Några timmar senare…

Och jag tittar fortfarande på Single Ladies? Det är en skitserie, jag lovar, men jag är tydligen fast?

Dialogen är så usel. USEL! Jag tror att det är meningen att den ska vara sexig och tyda på intelligens och självständighet. MEN DEN ÄR USEL!

Har under tiden jag har tittat målat naglarna och lagt på matt överlack. Ha! Det är så fult så jag nästan vill gråta. Detta överlack (Essie Matte about you) är också uselt! Bajs!