Japp, vi är här igen. I bajsets förlovade land. Ni kan ha anat att jag har en liten förkärlek till kiss och bajs. Jag kan även ha berättat det för er. Nu var det faktiskt inte jag som började. Men jag ser det som min plikt att spinna vidare.
Apropå att Hanna har erbjudande om gratis drömtydning (klicka in och LÄS!) kom jag att tänka på en sådan där grej man har fått berättad som man inte är helt hundra på om det är en skröna eller sanning. Jag gissar i detta fall att det lutar åt att det är sant, faktiskt. Skulle någon känna sig träffad (dvs om ”person” mot förmodan läser detta) ber jag allra ödmjukast om ursäkt, men en sådan här historia kräver sin spridning. Here it goes:
Person är i annat land. Person bor på hotell. Person bajsar på toaletten (eller i toaletten, om vi ska vara petiga). Person försöker spola. Det går inte. Person försöker spola. Det går inte. Person försöker spola. Det går inte. Okej, ni fattar. Person får panik. Person springer ut i korridoren. Person hittar en städerska i korridoren. Städerskan pratar dock enbart spanska. Person pratar inte spanska. Person pratar stödordsengelska med städerskan. Städerskan förstår inte. Person tecknar åt städerskan att följa med hen. Städerskan följer med. Person pekar mycket pedagogiskt på sin stora fina bajskorv. Städerskan noterar. Person ska visa att det inte fungerar att spola. Person försöker således spola. Toaletten spolar. Bajskorven försvinner. Person kan fortfarande inte förklara för städerskan att spolningen inte fungerade tidigare. Städerskan klappar om person och går. Nej, okej. Det där sista hittade jag på.
En vill ju verkligen ta ett snack (på spanska) med den där städerskan och fråga hur hon uppfattade situationen. ”Hej, jag vill visa min bajskorv för dig?”. ”No comprendo”. ”Okej, men kom här”. […] ”Titta, vad duktig jag har varit!”. *spol*
Tänk så mycket jag har skrattat åt detta. Tröttnar aldrig på den här lilla historien. Ska vi komma överens om att vi plockar fram den här historien varje söndag (när måndagsångesten kommer smygande) och skrattar tillsammans? Si? Si!
camelliss.wordpress.com 
Fyfan vad roligt. Ska berätta den vidare och låtsas att det är en bekant. Typ i fikarummet.
Ja, gört! 👍
Hahaha, fan va roligt!! Tack för dagens (nattens) skratt.
Det här skrev en kompis till mig och några andra i vår egna, lilla hemliga facebook-grupp häromdagen: ”Jag berättade precis för mina kollegor på lunchrasten hur jag i England för två år sedan sket stopp på flygplatsen och plockade upp korven och la den i papperskorgen. Varför ska jag berätta sånna saker?” Hon ville ju inte bli igenkänd som ”tjejen som bajsade” liksom, och jag förstår henne. 🙂
Hahaha! Gud, vad roligt! Jag kan se det framför mig. Det verkar så sjukt konstigt att någon faktiskt gör en sådan grej – samtidigt som jag har all förståelse och säkert skulle kunna göra det själv.